Hallå ellerrrr!
Jag och min en å halva hand ska bege oss ut å jobba imöra. Kul. Kanske. Min chef smsade mig förut för att kolla hur jag mår och om jag är redo att va dj och dansa på morgondagens personalfest?
?
...?
.
.......
!!!!!!!!!! JUST DET !!!!!!!!!
Vi må ha varit påverkade av saker å ting (min chef är besatt av prosecco på ett nästan läskigt sätt?!) men så pekade hen på ett sånt där chef-igt sätt å ba "YOU! You Ingrid, you are officially the DJ!".
.
...
Heeehe. Har förklarat att jag kan göra en spellista men några andra cirkuskonster blir det ej av. Så här sitter jag nu och svettas och försöker få ihop något som alla kommer dansa till. Så jävla omöjligt. Så tar det JAG gillar. Och starwarsintrot för chefen min.
Karriären hänger på en skör tråd mina vänner.
I övrigt: gick till notting hill för solen sken och det var söndag. och förbenat jävla kallt. MEN drack latte (bröt mitt svart-kaffe-tack mönster) och läste bok. Det får 4 av 5 dubbeldäckare. Ej fulltaligt pga läste inte mycket alls - å andra sidan var det för att Edith Piaf spelades och fransmännen som äger stället hade en livlig diskussion. Men gillar franska så pluspoäng ändå. Stället heter 4+1 och ligger på Golborne road och har sköna soffor och coola lampor! Samt rätt gött ätbart. DOCK ligger mitt favoritställe i helaste stan brevid........TEASER!!!!!
Snart kommer M hit med! Är pepp! Hen är ju nålrädd så kanske ska ta med henne när jag tar ut stygnen?! You shall see.
Här är spellistan förresten:Livet e en personalferra Om ni vill svänga era lurviga nångång till nåt som passar alla. Typ.
Kramiz.
måndag 20 januari 2014
söndag 19 januari 2014
Livin' on madstreet
Hej från sjukstugan! Här dricks det buljong, tuggas grönsaker och sväljes värktabletter NOGGRANT efter klockslag. En vill ju inte åka på nån paracetamolförgiftning va!
Nu vrider ni säkert er i plågor och vånda - undrar vad i allsindar som hänt! (eller suckar för ni har redan hört mina klagorop på andra sociala medier innan detta publiceras. Bloggar är sjukt efter)
Har hittills i min tid här i Englandet provat på mer sjukvård än vad jag typ gjort i Sverige hela mitt liv! GRATIS! Men så betalar jag skatt med, så det är ju bara fair and sqaure*rättvist och fyrkantigt*.
Gynekolog, ungdomsmottagning, teraput, läkarmottagning, vårdcentral, akutmottagning. Bara ambulans kvar ju. Och ja, i förrgår var det dags för akutmottagningen! Det va ett äventyr som hette duga. Här kommer en målande anekdot.
Dagen, det var en fredag, var solig och fin. Jag var ledig och hade både hunnit med att vara a) social b) kulturell c) druckit kaffe. Jag och min kompis Merlin gick omkring i Kensington gardens och blabla. De va la niz jö. Tänkte OCKSÅ hitta på nå att göra för kvällen med! Det va ju ändå fredag, fast skulle jöbba hela helgen. Vad är bättre fredagssyssla än att äta något riktigt gott? Köpte EKOLOGISK mat: kikärtor vitlök avokado tomater bröd och tänkte göra massor med goa röror. Fick även en stavmixer i julklapp - vegetarianens bästa verktyg. Kort å gott glömde jag ta ut sladdJÄVELN när jag skulle ta av mixerdelen när hummusen var sisådär halvfärdig, och SVISCH så var de blod i köket. Lite sår har ju aldrig dödat, tänkte jag men sa till min flatmate att hehehe jag köttade mig med stavmixern. SEN blev det råpanne på våning två ska ni veta. Blod och sjukvårdsupplysning. Tog en OBS REN OCH OANVÄND trasa och började traska mot Shepherd's bush, där min nattjobbande och inte-jätteglad-över-min-sår-hysteri-tyska-flatmate sa åt mig att gå till för att kolla. Hahaha ingen idé att låtsas som nåt annat för nuuuu var de inte kul. Chocken och smärta och ovisshet om mitt finger fanns kvar typ :)))) en kan ju lipa för mindre.
Men då dyker Holly upp! Vem hon faktiskt är är ännu ganska oklart, men hon hade en vän=min granne som hon sa "is a good old samarite" så vi stapplade dit (=jag, alltså). Och mycket riktigt! Det visade sig vara en man i 60-års åldern med stora crazy oljemålningar överallt. Han hette Whiskey och var konstnär. Den här människan var HELT fantastisk! Jag var ganska väck, men han hjälpte mig till sin bil och ba körde mig till *the hospital of kensington and chelsea* och pratade om frankrike, berättelser, teater och olyckor typ. Jag var visst inte den första som han kört till sjukhuset med ett uppskuret finger. Där ser en! Väl på akuten behövde han åka hem igen, men inte utan att visa mig vilken akupunkturpunkt jag skulle trycka på för att minska oro. Äkta konstnär lol.
Sen följde några timmar av att iaktta personer i väntrummet. Killen som fått sin axel ur led. Den hemlöse utan arm som frågade vart alla köpt sina skor. Den lilla damen som SKOJAR EJ var kanske 120 cm?!?! som viftade hejvilt med sitt urinprov. Den påtände som försökte sälja knark till vakterna. Jaja, ni fattar.
Tillslut var det även min tur. Har alltid tänkt att jag var en person som *keept it cool* när det kom till sånt här. Men icke. Bedövningssprutor och svimmade. Pratade konstant och skriksvor högt. Hysterisk svenne ja. Men fick iallfall fyra stygn och ett fult bandage samt sårad stolthet.
Kom genomsvettig till jobbet nästa dag och ba "ah hej kan nog inte jobba har massa smärtlindring och mixade mitt finger igår" möts av följande reaktioner: "HAHAHA" och "du är en äkta katastrof" samt "det är bara du som lyckas göra sånt här, ingi." Jo. Nä. Det var inte en cool snowboard olycka men känner mig begränsad!!"24378!!! Skicka sympati genom cyberspace tack. Nu ska jag och min stela hand försöka duscha utan att blöta ner bandaget = dagens utmaning.
Förresten, Whiskey berättade att vår gata kallas mad street. Bor tydligen massa mentalsjuka här. Spännande.
Nu vrider ni säkert er i plågor och vånda - undrar vad i allsindar som hänt! (eller suckar för ni har redan hört mina klagorop på andra sociala medier innan detta publiceras. Bloggar är sjukt efter)
Har hittills i min tid här i Englandet provat på mer sjukvård än vad jag typ gjort i Sverige hela mitt liv! GRATIS! Men så betalar jag skatt med, så det är ju bara fair and sqaure*rättvist och fyrkantigt*.
Gynekolog, ungdomsmottagning, teraput, läkarmottagning, vårdcentral, akutmottagning. Bara ambulans kvar ju. Och ja, i förrgår var det dags för akutmottagningen! Det va ett äventyr som hette duga. Här kommer en målande anekdot.
Dagen, det var en fredag, var solig och fin. Jag var ledig och hade både hunnit med att vara a) social b) kulturell c) druckit kaffe. Jag och min kompis Merlin gick omkring i Kensington gardens och blabla. De va la niz jö. Tänkte OCKSÅ hitta på nå att göra för kvällen med! Det va ju ändå fredag, fast skulle jöbba hela helgen. Vad är bättre fredagssyssla än att äta något riktigt gott? Köpte EKOLOGISK mat: kikärtor vitlök avokado tomater bröd och tänkte göra massor med goa röror. Fick även en stavmixer i julklapp - vegetarianens bästa verktyg. Kort å gott glömde jag ta ut sladdJÄVELN när jag skulle ta av mixerdelen när hummusen var sisådär halvfärdig, och SVISCH så var de blod i köket. Lite sår har ju aldrig dödat, tänkte jag men sa till min flatmate att hehehe jag köttade mig med stavmixern. SEN blev det råpanne på våning två ska ni veta. Blod och sjukvårdsupplysning. Tog en OBS REN OCH OANVÄND trasa och började traska mot Shepherd's bush, där min nattjobbande och inte-jätteglad-över-min-sår-hysteri-tyska-flatmate sa åt mig att gå till för att kolla. Hahaha ingen idé att låtsas som nåt annat för nuuuu var de inte kul. Chocken och smärta och ovisshet om mitt finger fanns kvar typ :)))) en kan ju lipa för mindre.
Men då dyker Holly upp! Vem hon faktiskt är är ännu ganska oklart, men hon hade en vän=min granne som hon sa "is a good old samarite" så vi stapplade dit (=jag, alltså). Och mycket riktigt! Det visade sig vara en man i 60-års åldern med stora crazy oljemålningar överallt. Han hette Whiskey och var konstnär. Den här människan var HELT fantastisk! Jag var ganska väck, men han hjälpte mig till sin bil och ba körde mig till *the hospital of kensington and chelsea* och pratade om frankrike, berättelser, teater och olyckor typ. Jag var visst inte den första som han kört till sjukhuset med ett uppskuret finger. Där ser en! Väl på akuten behövde han åka hem igen, men inte utan att visa mig vilken akupunkturpunkt jag skulle trycka på för att minska oro. Äkta konstnär lol.
Sen följde några timmar av att iaktta personer i väntrummet. Killen som fått sin axel ur led. Den hemlöse utan arm som frågade vart alla köpt sina skor. Den lilla damen som SKOJAR EJ var kanske 120 cm?!?! som viftade hejvilt med sitt urinprov. Den påtände som försökte sälja knark till vakterna. Jaja, ni fattar.
Tillslut var det även min tur. Har alltid tänkt att jag var en person som *keept it cool* när det kom till sånt här. Men icke. Bedövningssprutor och svimmade. Pratade konstant och skriksvor högt. Hysterisk svenne ja. Men fick iallfall fyra stygn och ett fult bandage samt sårad stolthet.
Kom genomsvettig till jobbet nästa dag och ba "ah hej kan nog inte jobba har massa smärtlindring och mixade mitt finger igår" möts av följande reaktioner: "HAHAHA" och "du är en äkta katastrof" samt "det är bara du som lyckas göra sånt här, ingi." Jo. Nä. Det var inte en cool snowboard olycka men känner mig begränsad!!"24378!!! Skicka sympati genom cyberspace tack. Nu ska jag och min stela hand försöka duscha utan att blöta ner bandaget = dagens utmaning.
Förresten, Whiskey berättade att vår gata kallas mad street. Bor tydligen massa mentalsjuka här. Spännande.
lördag 18 januari 2014
Inlägget innan inlägget jag EGENTLIGEN skulle jö ju
Hej kompisar!
Hoppas era liv är spännande å bra. Här är det rätt mycket i rullning med vill jag lova. Innan jag skriver om de senaste dygnets dramatik tänkte jag ge en liten uppdatering på min livssituation i korta drag. Lol.
_ Bor i London. Kul men dyrt.
_Jobbar på Sankt marre på fältet. Så heter det inte riktigt med det är ett gött café i *the city of London*. Här jobbar folk från hela vida världen. Är övertygad att iallafall 90 % av dem är fiktiva figurer. Vi pysslar med event med. En gång serverade jag njurpaj till före detta ärkebiskopen av Canterbury. Säkrad plats i himlen? CHECK.
_Har inget annat liv eftersom jag jobbar skift. Skiftjobbare lever kortare. Visste ni det?
_Joooooo har faktiskt det väldigt roligt. Dansar pubar kramas pratar engelska museumar hånglar ölar fikar kaffeklunkar drömmer skrattar gråter åker vilse promenerar londonar helt enkelt.
Hoppas era liv är spännande å bra. Här är det rätt mycket i rullning med vill jag lova. Innan jag skriver om de senaste dygnets dramatik tänkte jag ge en liten uppdatering på min livssituation i korta drag. Lol.
_ Bor i London. Kul men dyrt.
_Jobbar på Sankt marre på fältet. Så heter det inte riktigt med det är ett gött café i *the city of London*. Här jobbar folk från hela vida världen. Är övertygad att iallafall 90 % av dem är fiktiva figurer. Vi pysslar med event med. En gång serverade jag njurpaj till före detta ärkebiskopen av Canterbury. Säkrad plats i himlen? CHECK.
_Har inget annat liv eftersom jag jobbar skift. Skiftjobbare lever kortare. Visste ni det?
_Joooooo har faktiskt det väldigt roligt. Dansar pubar kramas pratar engelska museumar hånglar ölar fikar kaffeklunkar drömmer skrattar gråter åker vilse promenerar londonar helt enkelt.
måndag 13 januari 2014
Ett skepp kommer lastat med ett blogginlägg om varför en har en blogg.
Nämen heeeeej *hjärtligt som bara den* (hälsningsfrasen ÄR viktig) och himla välkomna till ingrids internethörn. A small corner of cyberspace. Ett kvalster i rymden. En fispartikel på en offentlig toalett. En amöba av urtiden.
Hej på er iallafall! Även om det här med *internet* är rätt så ytterst offentligt och ingen information försvinner blablabla, gissar jag att de flesta av er är mina kompizar. Och ärade ska ni känna er! Eller tvingande och tyngda kanske. Tack för ert offer. Gottar mig i tanken.
Hur som haver! Blogga känns inte helt främmande. Har ju varit 17 år och svår och delat med mig av konstig skrift i comic sans (!!!!) innan. MEN! Det HÄR är ändå lite nytt! Låt mig förklara *vänder ivrigt blad i livets bok*:
De flesta i mina kretsar (obs på det icke-sektiga sättet) befinner sig på äventyr nu. Vissa pluggar, vissar jobbar hårt, vissa är i Sverige, andra i Norge, några på andra sidan jordklotet och några soffhänger. Skoja. Ingen läsande behöver känna sig träffad (vet dock en vän till en vän till en vän som dryga halvåret efter studenten varken har jobb eller annan sysselsättning utan ba soffhänger hos päronen och spelar GTA *vild gissning*. och trivs. jaja. kul för dig du hennen!).
Något som många har är just en BLOGG. Det länkas vilt på sociala medier. Det skrivs om frukostar, luncher, middagar, fikapauser. Och kanske andra äventyr. Älskar att läsa sånt. Älskar att hänga med i andras liv. Särskilt när en inte kan träffa alla varje dag (första sentimentalpausen är alltså exakt här)
DET ÄR INTE DÄRFÖR DEN HÄR BLOGGEN FINNS.
Eller okej. Lite.
85 procent för att mina kompisars mammor (kanske) ska få läsa om min knäppa vardag. Resten av procenten för att jag själv ska minnas vad sjutton jag gjort i mitt liv när jag blir senil. Är nämligen lite rädd för det. Det är redan påväg utför, kompisar. Plus är ju SÄMST på fotoalbum/scrapbooking/skriva dagbok å fan och hans moster!
Ska vårda den här lelle bloggen som ett barn. Eller börjar kanske med ett djur. Ett litet.Typ en vandrande pinne.
Nu ska jag skriva vad jag gjorde idag. Haha. Hejdå ni trogna och otrogna! På återhörande.
Hej på er iallafall! Även om det här med *internet* är rätt så ytterst offentligt och ingen information försvinner blablabla, gissar jag att de flesta av er är mina kompizar. Och ärade ska ni känna er! Eller tvingande och tyngda kanske. Tack för ert offer. Gottar mig i tanken.
Hur som haver! Blogga känns inte helt främmande. Har ju varit 17 år och svår och delat med mig av konstig skrift i comic sans (!!!!) innan. MEN! Det HÄR är ändå lite nytt! Låt mig förklara *vänder ivrigt blad i livets bok*:
De flesta i mina kretsar (obs på det icke-sektiga sättet) befinner sig på äventyr nu. Vissa pluggar, vissar jobbar hårt, vissa är i Sverige, andra i Norge, några på andra sidan jordklotet och några soffhänger. Skoja. Ingen läsande behöver känna sig träffad (vet dock en vän till en vän till en vän som dryga halvåret efter studenten varken har jobb eller annan sysselsättning utan ba soffhänger hos päronen och spelar GTA *vild gissning*. och trivs. jaja. kul för dig du hennen!).
Något som många har är just en BLOGG. Det länkas vilt på sociala medier. Det skrivs om frukostar, luncher, middagar, fikapauser. Och kanske andra äventyr. Älskar att läsa sånt. Älskar att hänga med i andras liv. Särskilt när en inte kan träffa alla varje dag (första sentimentalpausen är alltså exakt här)
DET ÄR INTE DÄRFÖR DEN HÄR BLOGGEN FINNS.
Eller okej. Lite.
85 procent för att mina kompisars mammor (kanske) ska få läsa om min knäppa vardag. Resten av procenten för att jag själv ska minnas vad sjutton jag gjort i mitt liv när jag blir senil. Är nämligen lite rädd för det. Det är redan påväg utför, kompisar. Plus är ju SÄMST på fotoalbum/scrapbooking/skriva dagbok å fan och hans moster!
Ska vårda den här lelle bloggen som ett barn. Eller börjar kanske med ett djur. Ett litet.Typ en vandrande pinne.
Nu ska jag skriva vad jag gjorde idag. Haha. Hejdå ni trogna och otrogna! På återhörande.
torsdag 6 juni 2013
Dikt från en student till en annan.
Klättrar upp i träden
ljusets hjärta
Vimmelkantig
Min blomma,
den vackraste.
Goda vän.
Var inte rädd
luft under vingarna
Förtjust blick.
ljusets hjärta
Vimmelkantig
Min blomma,
den vackraste.
Goda vän.
Var inte rädd
luft under vingarna
Förtjust blick.
onsdag 15 maj 2013
E-ämnen
Världen är giftig. Från människor osar svavel. Eldar tänds och allt som handlar om empati bränns. Fabriker, fyllda med aromer. För att vi ska känna starka och söta smaker. För att vi måste känna allt så satans mycket. Hela tiden och dygnet runt.
Förvirrad i själen.
För snart blir vi väl konstgjorda på riktigt. Det som tidigare var naturligt ersätts av E.
E istället för liv.
E istället för känslor.
E istället för kärlek.
E blir äkta.
E siffra punkt slut. Alltings slut.
Fast så finns de där små planeter på jorden som inte är konstgjorda. Där ekosystemet hålls ihop av sunt förnuft. Humanitet. Där det fortfarande grönskar.
Ser så många människors vars blickar svämmar över med ord som inte sägs. Jag läser dem. Det är tysta historier och skrikande verb till och med utropstecken, som aldrig uttalas.
Knappt tänks. Fast de syns i deras kroppar. Deras själar släpar efter i asfalten.
Är nog helt galen ibland. Men om det är motsatsen till att bli ett e-ämne, så står jag ut. Vill bli en grönblå planet. En sån som andas luft som lever, inget strunt.
För e-ämnen brinner så enkelt upp.
Förvirrad i själen.
För snart blir vi väl konstgjorda på riktigt. Det som tidigare var naturligt ersätts av E.
E istället för liv.
E istället för känslor.
E istället för kärlek.
E blir äkta.
E siffra punkt slut. Alltings slut.
Fast så finns de där små planeter på jorden som inte är konstgjorda. Där ekosystemet hålls ihop av sunt förnuft. Humanitet. Där det fortfarande grönskar.
Ser så många människors vars blickar svämmar över med ord som inte sägs. Jag läser dem. Det är tysta historier och skrikande verb till och med utropstecken, som aldrig uttalas.
Knappt tänks. Fast de syns i deras kroppar. Deras själar släpar efter i asfalten.
Är nog helt galen ibland. Men om det är motsatsen till att bli ett e-ämne, så står jag ut. Vill bli en grönblå planet. En sån som andas luft som lever, inget strunt.
För e-ämnen brinner så enkelt upp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)