måndag 13 januari 2014

Ett skepp kommer lastat med ett blogginlägg om varför en har en blogg.

Nämen heeeeej *hjärtligt som bara den* (hälsningsfrasen ÄR viktig) och himla välkomna till ingrids internethörn. A small corner of cyberspace. Ett kvalster i rymden. En fispartikel på en offentlig toalett. En amöba av urtiden.

Hej på er iallafall! Även om det här med *internet* är rätt så ytterst offentligt och ingen information försvinner blablabla, gissar jag att de flesta av er är mina kompizar. Och ärade ska ni känna er! Eller tvingande och tyngda kanske. Tack för ert offer. Gottar mig i tanken.

Hur som haver! Blogga känns inte helt främmande. Har ju varit 17 år och svår och delat med mig av konstig skrift i comic sans (!!!!) innan. MEN! Det HÄR är ändå lite nytt! Låt mig förklara *vänder ivrigt blad i livets bok*:

De flesta i mina kretsar (obs på det icke-sektiga sättet) befinner sig på äventyr nu. Vissa pluggar, vissar jobbar hårt, vissa är i Sverige, andra i Norge, några på andra sidan jordklotet och några soffhänger. Skoja. Ingen läsande behöver känna sig träffad (vet dock en vän till en vän till en vän som dryga halvåret efter studenten varken har jobb eller annan sysselsättning utan ba soffhänger hos päronen och spelar GTA *vild gissning*. och trivs. jaja. kul för dig du hennen!).
Något som många har är just en BLOGG. Det länkas vilt på sociala medier. Det skrivs om frukostar, luncher, middagar, fikapauser. Och kanske andra äventyr. Älskar att läsa sånt. Älskar att hänga med i andras liv. Särskilt när en inte kan träffa alla varje dag (första sentimentalpausen är alltså exakt här)

DET ÄR INTE DÄRFÖR DEN HÄR BLOGGEN FINNS.
Eller okej. Lite.
85 procent för att mina kompisars mammor (kanske) ska få läsa om min knäppa vardag. Resten av procenten för att jag själv ska minnas vad sjutton jag gjort i mitt liv när jag blir senil. Är nämligen lite rädd för det. Det är redan påväg utför, kompisar. Plus är ju SÄMST på fotoalbum/scrapbooking/skriva dagbok å fan och hans moster!

Ska vårda den här lelle bloggen som ett barn. Eller börjar kanske med ett djur. Ett litet.Typ en vandrande pinne.

Nu ska jag skriva vad jag gjorde idag. Haha. Hejdå ni trogna och otrogna! På återhörande.

Inga kommentarer: