Hej från sjukstugan! Här dricks det buljong, tuggas grönsaker och sväljes värktabletter NOGGRANT efter klockslag. En vill ju inte åka på nån paracetamolförgiftning va!
Nu vrider ni säkert er i plågor och vånda - undrar vad i allsindar som hänt! (eller suckar för ni har redan hört mina klagorop på andra sociala medier innan detta publiceras. Bloggar är sjukt efter)
Har hittills i min tid här i Englandet provat på mer sjukvård än vad jag typ gjort i Sverige hela mitt liv! GRATIS! Men så betalar jag skatt med, så det är ju bara fair and sqaure*rättvist och fyrkantigt*.
Gynekolog, ungdomsmottagning, teraput, läkarmottagning, vårdcentral, akutmottagning. Bara ambulans kvar ju. Och ja, i förrgår var det dags för akutmottagningen! Det va ett äventyr som hette duga. Här kommer en målande anekdot.
Dagen, det var en fredag, var solig och fin. Jag var ledig och hade både hunnit med att vara a) social b) kulturell c) druckit kaffe. Jag och min kompis Merlin gick omkring i Kensington gardens och blabla. De va la niz jö. Tänkte OCKSÅ hitta på nå att göra för kvällen med! Det va ju ändå fredag, fast skulle jöbba hela helgen. Vad är bättre fredagssyssla än att äta något riktigt gott? Köpte EKOLOGISK mat: kikärtor vitlök avokado tomater bröd och tänkte göra massor med goa röror. Fick även en stavmixer i julklapp - vegetarianens bästa verktyg. Kort å gott glömde jag ta ut sladdJÄVELN när jag skulle ta av mixerdelen när hummusen var sisådär halvfärdig, och SVISCH så var de blod i köket. Lite sår har ju aldrig dödat, tänkte jag men sa till min flatmate att hehehe jag köttade mig med stavmixern. SEN blev det råpanne på våning två ska ni veta. Blod och sjukvårdsupplysning. Tog en OBS REN OCH OANVÄND trasa och började traska mot Shepherd's bush, där min nattjobbande och inte-jätteglad-över-min-sår-hysteri-tyska-flatmate sa åt mig att gå till för att kolla. Hahaha ingen idé att låtsas som nåt annat för nuuuu var de inte kul. Chocken och smärta och ovisshet om mitt finger fanns kvar typ :)))) en kan ju lipa för mindre.
Men då dyker Holly upp! Vem hon faktiskt är är ännu ganska oklart, men hon hade en vän=min granne som hon sa "is a good old samarite" så vi stapplade dit (=jag, alltså). Och mycket riktigt! Det visade sig vara en man i 60-års åldern med stora crazy oljemålningar överallt. Han hette Whiskey och var konstnär. Den här människan var HELT fantastisk! Jag var ganska väck, men han hjälpte mig till sin bil och ba körde mig till *the hospital of kensington and chelsea* och pratade om frankrike, berättelser, teater och olyckor typ. Jag var visst inte den första som han kört till sjukhuset med ett uppskuret finger. Där ser en! Väl på akuten behövde han åka hem igen, men inte utan att visa mig vilken akupunkturpunkt jag skulle trycka på för att minska oro. Äkta konstnär lol.
Sen följde några timmar av att iaktta personer i väntrummet. Killen som fått sin axel ur led. Den hemlöse utan arm som frågade vart alla köpt sina skor. Den lilla damen som SKOJAR EJ var kanske 120 cm?!?! som viftade hejvilt med sitt urinprov. Den påtände som försökte sälja knark till vakterna. Jaja, ni fattar.
Tillslut var det även min tur. Har alltid tänkt att jag var en person som *keept it cool* när det kom till sånt här. Men icke. Bedövningssprutor och svimmade. Pratade konstant och skriksvor högt. Hysterisk svenne ja. Men fick iallfall fyra stygn och ett fult bandage samt sårad stolthet.
Kom genomsvettig till jobbet nästa dag och ba "ah hej kan nog inte jobba har massa smärtlindring och mixade mitt finger igår" möts av följande reaktioner: "HAHAHA" och "du är en äkta katastrof" samt "det är bara du som lyckas göra sånt här, ingi." Jo. Nä. Det var inte en cool snowboard olycka men känner mig begränsad!!"24378!!! Skicka sympati genom cyberspace tack. Nu ska jag och min stela hand försöka duscha utan att blöta ner bandaget = dagens utmaning.
Förresten, Whiskey berättade att vår gata kallas mad street. Bor tydligen massa mentalsjuka här. Spännande.
1 kommentar:
alltså <3<3<3<3<3
Skicka en kommentar